Hayley Thompson-King är något så nödvändigt som en fusion av lika delar Debbie Harry, Wendy O Williams, Joan Jett, Bobbie Gentry, The Sonics och Transvision Vamp - en hårdnackad vildvittra och ett universellt sånggeni som går bärsärkagång i ditt känsloliv. Allt utfört med en precision som får självaste Kathleen Hanna att rätta in sig i ledet. Kort och gott - för att använda Glide Magazines ord - en "fiery rock and roll queen". Hayley Thompson-King är en oberäknelig femme fatale med en förmåga att linda sin omgivning runt lillfingret. Bara för att utan förvarning fyra av ett upproriskt avgrundsvrål som både omdefinierar och uppdaterar hela riot grrrl-rörelsen.

Hayley Thompson-King växte upp bland söndagsskolor och kristna samfund i den amerikanska södern, men har på vuxna dagar - och kanske framförallt med den omtumlande debutplattan "Psychotic melancholia" som utlopp - intagit en agnostisk hållning. I dag gör hon upp med sin barndoms religiösa grubblerier genom att dela ut bibelkritiska knytnävsslag till de som tutade i henne att hon skulle hamna i helvetet om hon gjorde si eller så. Hon spottar och fräser likt en ilsken agitator på gränsen till nervsammanbrott. Andra stunder bidar hon sin tid till toner som är så blå och fulla av svärta att Etta James måste gråta sig svullen i sin Chess-himmel.

Hayley Thompson-King struntar naturligtvis högaktningsfullt i om diverse konservativa countrypuritaner eller representanter från den kristna högern kommer att försöka dränka henne i närmsta syndaflod. För om det ännu inte har framgått gör detta Massachusetts-baserade yrväder precis vad som faller henne in. När hon vill.

Hayley Thompson-King är enkelt uttryckt en förförisk ulv i fårakläder. Eller för all del som genre- och livsstilsmagasinet Wide Open Country säger det: ”Few artists posses a duality quite like Hayley Thompson-King. Equal parts Reverend Horton Heat and Nikki Lane.”